smilies

Ensamhet är nog det värsta, att känna att man inte har ngn. Känna att man inte räcker till. Jag har väldigt många vänner som får mig att känna mig lyckligt lottad. Men ändå förstår det inte vad jag känner ibland även de människor som känner mig som djupast förstår inte i alla lägen. Just nu känner jag mig nere jag tittar ut genom fönstret det är blå himmel egentligen skulle jag varit med massa vänner badat och haft roligt. Men man pallar inte. Ibland så pallar man helt enkelt inte trycket. Risken att man träffa den människa man verkligen inte vill träffa nu. Elr bara gå runt och tänka på saker och ting. När ni ser mig på stan är jag den glad och spralliga Alexandra med gott självförtroende. Men det är som ett skal man bygger upp när allt går dåligt och just nu så e jag ledsen inte på utsidan då ler jag och säger att jag mår så jävla bra och inget kan trycka ner mig, men innerst inne saknar jag och gråter nästan för allt som hänt. Jag ångrar att det var jag som gjorde det och inte du för då skulle jag acceptera det mera. Antar att det inte funka. Jag hatar att känna mig ensam även fast jag är runt om massa folk kan jag ändå känna mig ensam. Jag får ta dessa tre veckor att komma över dig och det kommer inte bli lätt men det är ngt jag tror jag måste göra... jag vill inte säga förmkt igentligen och hatar när folk ser mig sårbar men det var bara ngt jag måste skriva innan jag åker att man tror att det ska vara så jävla enkelt men det är det aldrig.
Ensamhet är nog det värsta, att känna att man inte har ngn.