I call it love
Tja katternas katter! Jag har hittat tillbaks igen. Känner att jag inte har bloggat på ett bra tag nu. Har haft annat på tankarna. Det har jag nu också, men varför inte skriva om det här och låta hela svenska folket veta?
Det är ju så... Jag har bara blivit sårad den sista tiden.. Jag försöker inte få er att tycka synd om mig, jag berättar bara som det är. Det har handlat om allt ifrån killar som är rent dumma i huvet och som jag gillar på riktigt till sånna som bara varit. Jag kan säga att tiderna med min första riktiga pojkvän va riktigt härliga, jag va lycklig och kär. Därefter tog det slut och det tog mig ett jävligt bra tag innan jag kom över honom. Vet inte riktigt varför, men det var något hos honom som fastnade. Därefter kom en annan kille som verkade vara riktigt snäll och urgullig. Men ja, det visade ju sig att det inte riktigt var så när slutet närmade sig. Haha, jaja och okej jag fick min revansch på honom. Och det ångrar jag fan inte. Verkligen inte. Men ibland kan jag faktiskt komma att tänka på honom. Han va riktigt söt egnetligen. Bara att han inte passade riktigt för mig. Sen har det bara varit några meningslösa flirtar... Nu däremot träffar jag en kille, vilket ni kanske kan gissa på vem det är om ni har läst bloggen. Och ja, jag gillar han. Det gör jag. Men vettefan vad han tycker om mig. Får väl se vad som händer antar jag... Usch, egentligen hatar man killar när man egentligen älskar dom. Underbara, men rent skit ibland. Jaja.
Jag har fått ut det jag ville säga.
Ha det. /V
Hahahha, gosh. Jaja, jag bjuder. Detta är i alla fall två av de människor som jag bryr mig om mest i hela vida världen. Kärlek kallas det
