Tur i oturen

Haha, ni vill inte veta hur klumpig jag är egentligen. Vi, jag Emelie Malin, sitter på bussen den här vanliga morgonen. Sitter och snackar om allt och inget. När vi går av i Brandbergen för att byta buss hittar jag inte min mobil.

Så, jag har alltså glömt den på bussen. Roligt, vem som helst kan lixom kolla igenom den. Roligt. Efter nationella (som btw gick rätt så bra faktiskt) går jag och Emma hem till mig och käkar, och så ringer jag till min mobil och så är det en blatte som heter Alexis som svarar. Jag hör knappt vad han säger tills han säger att han har min mobil på bussgaraget.

Och på bussen hem därifrån var det helt fullt så jag ramlar omkring där också. Nu har jag min mobil tillbaka, men asså jag är ju för klantig ibland asså... Skärpning på mig.



Kiss on the lips... Och hoppas att ni inte är lika dumma i huvet som jag. Eller okej, jag erkänner, det går inte. Ha det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0